Snövit och alver!
Idag har jag mött så många söta små människor. En såg ut som snövit, en påminde lite om en alv, några svarade knappt utan nickade mest och någon blev till och med lite ledsen. Ja det är så barn är. Det är verkligen fascinerande att se hur olika och härliga alla är.
Men så är ju vi också egentligen...fast kanske inte så söta längre! Men vi är så inuti men vi har lärt oss hantera livet och möten med varann på ett annat sätt och vi "döljer" oss lite mer. Ja jag kanske skulle behöva "dölja" mig lite mer ibland och inte alltid säga vad jag tycker. Men jag är ju bara så...rätt ärlig och rak!
Det är väl också ganska sunt, att inte bara vara helt öppen med allt. Man kanske inte skulle orka det riktigt?
Men barnen är så utsatta, så beroende av sina föräldrar och hur de lever sina liv.
Jag tror vi måste fokusera mer av våra insatser på barnen och på ungdomarna. Jag tror att vi som Kristdemokrater måste fortsätta sätta barnen i centrum.
När vi tar beslut måste vi titta på hur blir det för barnen.
I vår kommun diskuterar vi mycket om skolor och förskolor och hur det ska se ut. Funderar vi då på hur lång tid barnen får sitta i bussen när vi lägger ner en skola? Hur mycket tid får barnen med sina föräldrar om vi gör si eller så? Vad gynnar familjen bäst? Det är det vi måste ha i fokus.
Vad underlättar mest för familjen. Kan vi som politiker hjälpa familjer att orka med sin vardag?
Skapar vi miljöer där det är sunt för barnen att växa upp?
Vi behöver också familjecentraler, ungdomsstöd på olika sätt...föräldrastöd!
Vi kommer skapa en hård, cynisk och kall generation om vi inte börjar visa våra barn att vi bryr oss. Att vi vuxna tycker att vi kan offra lite ibland för deras skull.
Ja jag har mycket jag tänker på vad gäller det här och det här blev säkert både rörigt och ostrukturerat men det är ju min blogg och vill man läsa går det bra. Vill man inte så slipper man.
