Maria Lundblom Bäckström

När jag precis hade skrivit mitt senaste inlägg här om min teaterdebut så satt jag och läste igenom lite här i min blogg. Jag måste bara säga det att oavsett om ingen läser min blogg...ja fast nu är det några stycken varje dag som gör det, tack det är roligt att ni vill följa den ibland...så är det ju faktist helt fantastiskt att man här i Sverige kan få friheten att skriva om nästan vad som helst.

Jag får skriva om kvinnoförtryck, om mina politiska åsikter, ja om nästan vad som helst!

Jag blev så glad när jag tänkte på det och även om det är flera tusen som bloggar och inte så många av oss som syns särskilt mycket så är det ändå underbart!

Vi måste verkligen bevara vår demokrati och vår frihet att få tycka vad vi vill i vårt land!

Nu vet jag det! Varför jag så sällan frostar av frysen, ja den som inte är självavfrostande vill säga, vi har nämligen två.

Nu satt jag där igårkväll och klockan blev över halv tio och det var då jag kom ihåg att det är så här det alltid blir.
Ja jag ska ta det från början, denna "fantastiska" berättelse.

Det börjar med att man ser att det är lite mycket is i frysen. Helt plötsligt har en burk högst upp och långt in fastnat för det blivit mass is runt om. Sen en dag går det lite trögt att stänga så man bankar lite i isen och så går det ju ett tag till.
Men sen igår eftermiddag...ja för sent och fel dag...så kom jag på att jag skulle göra denna fantastiska insats.

Så jag stängde av frysen och ställde upp den och plockade ur alla saker. Det var inte så mycket just nu så det var ju lämpligt.
Efter någon timme gick jag in och tittade och INGET hade ju hänt!! Väntade en timme till nej inget!
DÅ kom jag på den lysande idén att ställa ett fläktelement framför...ja men redan eller!! som tonåringarna säger.

Då började det faktiskt droppa lite. Men sen framåt nio så insåg jag att nu måste jag snart lägga mig för jag är jättetrött så jag började hacka och så tog jag fram fönen och satt där och pricksköt som om det var en pistol. Min kära man och bonusson tittade lite konstigt på mig när jag sa något fult som jag inte brukar säga.
Och det var då det slog mig! PRECIS SÅ HÄR BRUKAR JAG SITTA! Sent på kvällen och det blir aldrig klart och jag är arg.

Men jag lovar, jag kommer inte frosta av det tidigare nästa gång så det går fortare utan skjuta upp det och hoppas det försvinner av sig själv.


Nej riktigt så illa var det inte...det är inte min frys!

Vems är felet när man som mamma eller pappa tjatar? (men jag tror vi mammor har en tendens att tjata lite mer)

Det här är ett dilemma som jag inte tror jag är ensam om.
För mig är det självklart: DET ÄR DE SOM ÄR PASSIVA OCH INTE HJÄLPER TILL ATT GÖRA DET ELEMENTÄRA SOM SKA GÖRAS I ETT HEM!

Om diskmaskinen är full och man som tonåring vet att det var nog rätt många dagar sedan man plockade ur den då är det ju den personens skyldighet att göra det! Men det tycker inte tonåringen.

Eller om man ätit och haft sig i köket så är det väl den som smulat ner och tagit fram som ska ta undan. Helt självklart för mig som mamma men tydligen inte för tonåringen.

DÅ....kommer det här med tjatet in och det blir lite otrevlig stämning! Då är det väl inte mitt fel!!??

Är det någon mamma eller pappa som känner igen sig?

Den tröst jag har är att jag var likadan. Mitt rum var sällan särskilt städat och jag smet gärna ifrån att hjälpa till tills mamma bad mig. Sen flyttade jag hemifrån till min lilla vindsvåning och ja det stod disk där med ibland men då var det ingen annan som diskade så jag lärde mig.

Ja jag är nog ingen pedant och kommer aldrig sträva efter att bli det men jag har nog rätt hyfsad ordning här i allfall...så det finns nog hopp även för den yngre generationen!

Skönt att skriva av sig lite om det här. Vet att det finns många många föräldrar därute som brottas med de här frågorna.

Fick ju åter igen höra på den där föreläsningen om hjärnan att framloben/pannloben i hjärnan den är inte helt utvecklad förrän i 20-25års åldern. Och där sitter empati och ordning mm. Så vi får väl stå ut med våra halvpsykopater i husen fram tills dess ha ha...jag skojar men lite sanning ligger det ju i det!

Nu har jobbet börjat på allvar den här veckan. Barnen börjat skolan. Just nu regnar det utanför och jag är för tillfället lite svag efter ett litet operativt ingrepp i onsdags. Inget allvarligt men jag fick sövas och det har jag aldrig gjort förut. Det var härligt för jag drömde om hav och strand och sen vaknade jag och mådde rätt bra.

I måndags lyssnade jag på en föreläsning av en fantastisk kvinna...fy skäms har glömt vad hon heter...som pratade om hjärnan och lärande. Mycket spännande. Hon tog in just det biologiska perspektivet i att lära på bästa sätt. Att efter 25 minuter så tar vår "reptilhjärna", förlängda märgen, över och vi vill gärna somna till lite. Ja inte somna på riktigt men vi är inte helt vakna att ta in information. Mycket att tänka på både som lärare men även i andra sammanhang. Avbrott av olika slag, praktiska övningar mm. kan hålla hjärnan mer aktiv och vaken.

Har varit en hel del på facebook nu på senaste tiden. Lite roligt med alla "gamla" vänner man stöter på där och delar en del av vardagen med genom små kommentarer och kort som man kan dela. Tycker faktist det är riktigt roligt. La upp en del kort nu från min och flickornas Ölandssemester och direkt får man någon liten kommentar om någon fin bild.

Ja bilder är underbart att få gå tillbaka till och minnas. Och nu när snart, men inte än, hösten kommer så behöver vi nog alla sommarbilder vi kan få både helt konkret men även våra inre minnesbilder.

Här kommer i allafall några små smakprov på vår lilla sköna semester.


Vid gungan vid vår stuga
 


På stranden


Nicolina i stugdörren

Capella gården



Café mejeriet ett häftigt ställe
 
  

 

  

Liten enkel stuga, stränder, mysiga cafeer i mysiga byar, lite shopping...ja så har min och mina två flickors vistelse hittills varit på härliga Öland. Och tänk att det gick att blogga från mobilen!

Börjar förmiddagen med att blogga från lagårn med sällskap av flugor och lagårdslukt. Så nu kommer jag väl lukta gott hela dagen. "Siminkvinnan" har precis åkt efter att ha siminierat en ko och konstaterat att två var dräktiga. Ja ni som inte fattar något så innebär det att man försöker få kon dräktig. Ja jag går nog inte in på några detaljer så här på morgonkvisten.

Idag fortsatte debatten i Jönköpingsposten om prostitution. Det har varit en hel del insändare runt det nu och jag fick till och med en person som tyckte att det var det mest sannaste och bland det bästa hon läst, här om dagen. Roligt!
Ja det är väl en debatt som kommer fortsätta så länge mänskligheten går här på jorden.

Nej nu ska jag ut i solen snart!

Att få den här extra veckans semester...som inte är extra utan bara god planering från min sida med lite hjälp uppifrån kanske...känns som en sån extra bonus. Och vädret börjar som sist när jag klev in i ledighetsvärlden!

Grattis lillebror på 38 års dagen!



Nu har jag inträtt i semestertillståndet igen. Ja det känns verkligen härligt att ha sparat en vecka till lite senare.
Vädret idag är ju iallafall perfekt och man får väl hoppas att det kommer hålla i sig ett tag.

Ja nu väntar vi med spänning på om vår vinbärsgelé ska stelna.. Det får vi veta framåt kvällen. Det sista jag såg av mina burkar när jag lämnade Åkersdal var i allafall en lätt stelnad yta så det såg positivt ut.
Här några bilder från den härliga dagen:


Bärplockning




I grytan




Nästan klara

Oj oj oj vad jag har skrivit mycket nu om kvinnoförtryck i alla dess former. Nu får jag lätta upp det hela med lite lättsam vinbärsgelé!
För idag gläds jag över att jag och min kära granne på Åkersdal ska pröva att göra vinbärsgelé.
Ja vi får väl se hur det går för vi har aldrig prövat.

Solen skiner ännu! Jag hoppas så mycket att värmen kommer tillbaka tills näst nästa vecka då jag åter igen ska få njuta av en veckas semester. Men än så länge får vi nog stå ut med några skurar till!