Att vara närvarande i mötet!
Förra veckan var jag på äldreriksdagen. Ja det är inte riktigt det som det låter som utan en konferens/mässa med inriktning äldre och äldrevård. Jag var där från Hälso- och sjukvårdsutskottet och Landstingsfrågor står kanske inte i centrum på den här tillställningen men det är ju ändå relevant då mycket av frågorna går i varann mellan Landsting och kommun. Jag jobbar ju även som sjuksköterska i Hemvården i Aneby nu så utifrån den rollen var det mycket matnyttigt.
Det som stannade kvar och berörde mig mest var ett seminarie som hölls av Lotta Victor Tillberg som gjort en avhandling som hette Konsten att vårda. Den hade sin utgångspunkt i vårdpersonalens erfarenheter och byggde på berättelser som hon fått del av från vårdpersonal och sedan gjort sin avhandling från. Om du vill ta del av den kan du gå in på den här länken.
Hon tog också upp nyttan med alla mätningar vi utför inom vården. Mäter vi verkligen det som kommer våra vårdtagare till del? Hon menade att så var det inte men såg väl ändå en viss nytta med en del av det vi mäter. Hon sa också att de kvalitetsystem som vi ibland inför inom äldreomsorgen kan göra att de som jobbar där tappar en del av sitt självförtroende de har i sin erfarenhet och "tysta kunskap". Att de kan uppleva att det de gör är fel och att vården istället blir sämre. Ja det ligger nog en hel del i detta.
Kan man kanske säga att de människor som är intresserade av den person de möter i vården och som verkligen är närvarande för det mesta gör ett bra jobb därför att man är mänsklig i sitt bemötande? Ja säkert inget vetenskapligt sant påstående men kanske en reflektion som det kan ligga en viss sanning i!
Det som stannade kvar och berörde mig mest var ett seminarie som hölls av Lotta Victor Tillberg som gjort en avhandling som hette Konsten att vårda. Den hade sin utgångspunkt i vårdpersonalens erfarenheter och byggde på berättelser som hon fått del av från vårdpersonal och sedan gjort sin avhandling från. Om du vill ta del av den kan du gå in på den här länken.
Hon tog också upp nyttan med alla mätningar vi utför inom vården. Mäter vi verkligen det som kommer våra vårdtagare till del? Hon menade att så var det inte men såg väl ändå en viss nytta med en del av det vi mäter. Hon sa också att de kvalitetsystem som vi ibland inför inom äldreomsorgen kan göra att de som jobbar där tappar en del av sitt självförtroende de har i sin erfarenhet och "tysta kunskap". Att de kan uppleva att det de gör är fel och att vården istället blir sämre. Ja det ligger nog en hel del i detta.
Kan man kanske säga att de människor som är intresserade av den person de möter i vården och som verkligen är närvarande för det mesta gör ett bra jobb därför att man är mänsklig i sitt bemötande? Ja säkert inget vetenskapligt sant påstående men kanske en reflektion som det kan ligga en viss sanning i!
