Maria Lundblom Bäckström

Jag läser just nu boken Utvald att leva av Jerzy Einhorn. Den skildrar hans egna upplevelser av förintelsen av Judarna under andra världskriget.

Han beskriver i boken bland annat med vilken kyla och kallsinnighet som soldaterna dödar och skadar judarna på olika sätt. Bland annat beskriver han en soldat som ibland går in i ghettot där de bor och, som det verkar, bara för nöjes skull skjuter lite judar som är ute, lite på måfå som han tycker.

Det går ju inte att låta bli att dra paralleler med den tragedi som hänt i Norge där en människa under ett par timmar bara står och skjuter ihjäl barn, ungdomar och vuxna och dessutom verkar roas av det hela.

Den likhet i det här som jag tycker mig se är just att de är uppfyllda av en idé. Nazisterna spred idén att lösa judefrågan. Man såg inte judarna som människor utan som ett problem som skulle utrotas. Det verkade ha gett dem en empatilöshet och kallsinnighet som är helt omänsklig. Jerzy berättar hur en av ledarna som verkställde bortforslandet av judarna till Treblinka var väldigt trevlig. Aldrig höjde rösten men beordrade att den och den skulle skjutas och sorterade upp judarna i olika grupper beroende på vart de skulle.

Är det så att en fanatisk idé om hur man vill se något genomföras kan göra oss människor så omänskliga? Ja tydligen.
Jag vet ju inte om Anders Breivik har en psykisk diagnos men det verkar ju inte ha framkommit som det. Jag har ju hävdat tidigare i inlägg här att jag tror man väljer sina tankar och handlingar. Och utifrån bilden i boken så verkade det vara väldigt svårt att stå emot den propaganda som man spred i nazityskland under så många år.

Det som också slår mig är: Vilka tankar och vilken propagande är jag påverkad av? Är det nåt jag tycker som jag inte ser och som är helt sjukt?
Till exempel så sätter jag mig inte på ett plan och åker ner och försöker hjälpa alla i svältkatastrofens Somalia utan jag sitter här och tittar på. Är det verkligen ett sunt beteende?

I många länder tycker man det är helt sjukt att vi i Sverige lämnar bort våra barn och gamla att omhändertas av andra. Det tycker ju inte vi men vad är rätt och vad är fel? Ofta tycker vi så mycket är självklart men jag tror man ska fundera igenom mer än man gör och vad man egentligen tycker och vad samhället eller andras värderingar har påverkat en.

Sitter här i morgonsolen utan för den lilla stugan som jag och mina två flickor hyrt en vecka på Öland. Vilken lyx det är att få ha en vecka semester utan alla måsten som ändå finns när man är hemma. Bara få göra det allra nödvändigaste och det man tycker är roligt. Jag och barnen tycker mycket om Öland! Dels för den underbara naturen och alla härliga ställen men också för att det finns så mycket olika saker att göra här. Idag ska vi åka ner till Vickleby på södra Öland för att gå på ett favoritställe, http://www.cafemejeriet.se/ , Cafe Mejeriet! Det är ett lite annorlunda Cafe med härlig inredning! Sen måste jag ju gå en runda i Capellagårdens trädgård så klart. Annars har vi haft två härliga dagar på stranden i Byerum och på Böda. Ja äntligen känns det som man fått lite ordentligt med sommar utan att det ska regna en skur varje dag. Innan jag gick ut här o satte mig i solen läste jag lite i Aftonbladet om den fruktansvärda svälten och kriget i Somalia. Det är såna overkliga kontraster. Att livet kan vara så orättvist på vår jord. Även om jag får njuta av allt det underbara jag har så vill jag ändå bära med mig även det här o annat som händer på vår jord. Jag funderar så på vad vi kan göra. Jag tror i allafall jag ska skänka nåt till de hjälp organisationer som försöker göra något där. Men vad kan man göra mer för världens orättvisor? Ja med de tankarna ska jag nu ha min lilla morgonandakt!