Maria Lundblom Bäckström

Utvald att leva

Publicerad 2011-08-11 13:23:06 i Allmänt

Utvald att leva : minnen



Jag läser just nu boken Utvald att leva av Jerzy Einhorn. Den skildrar hans egna upplevelser av förintelsen av Judarna under andra världskriget.

Han beskriver i boken bland annat med vilken kyla och kallsinnighet som soldaterna dödar och skadar judarna på olika sätt. Bland annat beskriver han en soldat som ibland går in i ghettot där de bor och, som det verkar, bara för nöjes skull skjuter lite judar som är ute, lite på måfå som han tycker.

Det går ju inte att låta bli att dra paralleler med den tragedi som hänt i Norge där en människa under ett par timmar bara står och skjuter ihjäl barn, ungdomar och vuxna och dessutom verkar roas av det hela.

Den likhet i det här som jag tycker mig se är just att de är uppfyllda av en idé. Nazisterna spred idén att lösa judefrågan. Man såg inte judarna som människor utan som ett problem som skulle utrotas. Det verkade ha gett dem en empatilöshet och kallsinnighet som är helt omänsklig. Jerzy berättar hur en av ledarna som verkställde bortforslandet av judarna till Treblinka var väldigt trevlig. Aldrig höjde rösten men beordrade att den och den skulle skjutas och sorterade upp judarna i olika grupper beroende på vart de skulle.

Är det så att en fanatisk idé om hur man vill se något genomföras kan göra oss människor så omänskliga? Ja tydligen.
Jag vet ju inte om Anders Breivik har en psykisk diagnos men det verkar ju inte ha framkommit som det. Jag har ju hävdat tidigare i inlägg här att jag tror man väljer sina tankar och handlingar. Och utifrån bilden i boken så verkade det vara väldigt svårt att stå emot den propaganda som man spred i nazityskland under så många år.

Det som också slår mig är: Vilka tankar och vilken propagande är jag påverkad av? Är det nåt jag tycker som jag inte ser och som är helt sjukt?
Till exempel så sätter jag mig inte på ett plan och åker ner och försöker hjälpa alla i svältkatastrofens Somalia utan jag sitter här och tittar på. Är det verkligen ett sunt beteende?

I många länder tycker man det är helt sjukt att vi i Sverige lämnar bort våra barn och gamla att omhändertas av andra. Det tycker ju inte vi men vad är rätt och vad är fel? Ofta tycker vi så mycket är självklart men jag tror man ska fundera igenom mer än man gör och vad man egentligen tycker och vad samhället eller andras värderingar har påverkat en.

Kommentarer

Postat av: Birgitta (mamma)

Publicerad 2011-08-11 16:56:43

Som alltid har du många tankar och funderingar. Det skulle vi nog alla ha och du har helt rätt i, "vad är rätt och vad är fel". Kultur och fostran påverkar väl hur vi uppfattar saker och ting. Kanske ska vi funderare mera över hur vi lever i förhållande till många andra människor. Och vill vi förändra oss? Detta ämne kan man nog diskutera hur länge som helst.

Postat av: Anders Johansson

Publicerad 2011-08-11 23:41:02

Människan har svårt att lära och komma ihåg historian. De senaste tusen åren har vi mest uppmärksammat de tre stora trosuppfattningarna Judendomen, Kristendomen och Islam. Alla bygger på i stort sett likartade värderingar och inom alla finns ett antal grupperingar som har sin egen tolkning av skrifterna, Bibelns nya och gamla testamente och Koranen.

Alla har sina fundamentalister som har tagit som sin uppgift att ta livet av sina motståndare i Guds namn. I vår upplysta tid är det ofattbart att det här fortfarande kan fortgå, men tyvärr finns i alla läror präster som vill behålla sin egen storhet genom att predika irrläror om dom och helvete. Det är så svårt för den moderna sekulära människan att förstå att det finns ren ondska i religionens namn av några få.

Om en Jude, en Kristen eller en Muslim begår fruktansvärda brott som egentligen strider mot hans egen religion, då är vi andra snabbt framme och säger "En Jude alt Kristen eller Muslim gjorde det". Så har vi lagt skulden på en hel grupp i religionens namn. Om vi istället enades om att en fundamentalistisk galning hade gjort det och påstod att det skedde i Guds namn, då kunde vi alla som tror på en gud och även dom som tvivlar, enas mot en och samma fiende. Om alla vi som tror på en gud kunde enas om att alla som skändligen mördar en medmänniska i Guds namn är förrädare och bara en simpel mördare och terrorist.

Låt oss gå ut öppet och prata om ondskan som finns och har funnits under religiösa förevändningar. Förlåt varandra för allt ont våra förfäder gjort varandra. Hjälp varandra där det behövs och dela varandras kunskaper och erfarenheter, det ger oss alla större förståelse. Låt oss alla bekämpa ondskans och avundens fula tryne, var det än dyker upp.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Maria Lundblom Bäckström

En blogg som handlar mycket om mina upplevelser och om politik utifrån min vy som Kristdemokrat. Lite handlar om min vardag men framförallt så vill jag försöka påverka med det jag tror på och vill förändra till det bättre.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela