Maria Lundblom Bäckström

Då är det en av valberedningens ledamöter för Kristdemokraterna i Aneby. Hon berättar för mig att man tänkt göra en del förändringar i styrelsen i lokalavdelningen i Aneby. Bland annat minska styrelsen med två personer för att få ett större engagemang.  Om man är färre så kommer de som ingår i styrelsen komma oftare och ta större ansvar, var deras motivering.  

Sen säger hon att de inte kommer nominera mig till styrelsen. Och motiveringen till det var att jag är gift med en centerpartist. 

Ja ni läste rätt: I Kristdemokraterna i Aneby får man inte vara gift med en person med annan partibeteckning än Kristdemokraterna för då riskerar man att plockas bort på förtroendeuppdrag!!

 Jag frågade då i vilken fråga som jag avvikit från de Kristdemokratiska värderingarna, vår ideologi eller från något rikstingsbeslut. Då får jag till svar att jag vid ett tillfälle under förra mandatperioden inte röstat med Kd i kommunfullmäktige. 

Ja det stämmer och det gällde skolplanen som vi skulle ta där det stod att man ville ha sexorna till högstadiet. Runt 2004 kom detta förslag upp när jag satt i KS som ersättare. Jag sa redan då att jag är väldigt tveksam till detta då jag inte tycker högstadiemiljön är lämplig för de som går i årskurs 6. Jag hade vid det tillfället inte heller någon relation till min nuvarande man, om man nu tänker att det är han som påverkar mitt tyckande! Jag har under alla år som detta förslag varit uppe sagt att jag har en avvikande åsikt i förhållande till KF gruppen. Jag sa också innan att jag inte tänker rösta med gruppen i den här frågan. 

Jag minns inte när jag kände mig så här kränkt sist!
Att jag som stark kvinna i dagens samhälle inte skulle kunna stå för de Kristdemokratiska värderingarna i Anebys lokalavdelning på grund av att jag är gift med en centerpartist. Men lever vi i stenåldern?

Jag och min man har ganska ofta avvikande åsikter när det gäller politik, det är kanske det som också gör vårt förhållande lite spännande. Vi har inte gift oss med varann för att vi ska tycka precis lika i allt utan för vi älskar varann och delar mycket av samma grundvärderingar.

Ja jag känner mig ledsen över att mitt engagemang nu får ta andra vägar.

Som tur är så har jag goda vänner bland andra Kristdemokrater, både i landstinget och runt om i länet och i Sverige. Jag har också en stark vänkrets med mycket goda vänner som också är samhällsengagerade på olika sätt och där man får ge sitt stöd och engagemang för Aneby kommun.

Jag brukar säga att jag är som vatten, kan inte vattnet med sin kraft flytta stenen så får man rinna runt och ta sig fram den vägen.

Vill också säga TACK till er som ger mig sitt stöd och glada tillrop!

Ni som är Kristdemokrater kom gärna på vårt årsmöte imorgon måndag 31/1 kl.18.30. Tror det kan bli intressant!

Kom idag att tänka på ett samtal som vi hade med några av våra bästa vänner i helgen. Det gällde fattigdomen i världen och hur vi hanterar den.

Ska det vara så här jämt? Varför accepterar vi att det är så fruktansvärt orättvist i världen. Som en av våra vänner sa: "Jorden är väl given till oss alla. Varför tycker då en del att man har rätt att ha mycket mer av tillgångarna än andra?"
Ja det är en mycket intressant tanke. Det är verkligen så att man tycker att det är rätt på något sätt att så många människor i Afrika och Indien och många många fler länder är så fattiga. Varför har man inte en inre bild att de också går i fina kläder och bor i bra hus, att de har fritidsintressen och lever mer som vi. Ja i en annan kultur men ändå som vi i i-länderna. Varför känns dessa tankar så främmande?

Vi kom också in på det här med de orimliga summor som de professionella idrottsutövare har. Hörde någon summa att tex. Zlatan får 10 miljoner per mål, men stämmer verkligen det eller hörde jag helt fel? Jag hoppas det, rätta mig gärna!!

Idag när jag läste morgontidningen så räknade jag att sporten har fyra hela sidor i tidningen. Men vad är sport egentligen, jo underhållning. Det är ju väldigt sunt med idrott på många sätt men har det inte tagit lite väl stora propotioner? Är det "rättfärdigt", om jag får använda ett sånt ord, att det läggs så mycket pengar inom underhållningsbranchen när dessa pengar kunde läggas på att hjälpa tredje världen att utvecklas och kunna stå på egna ben nån gång?

Ja man kan ju lyfta många olika aspekter på det här. Det finns ju massa annat i världen som är betydligt osundare än sport, som det läggs massa pengar på och jag lyfter gärna in andra områden i den här diskussionen.

Men kommer vi någon gång komma till någon större förändring? Eller kommer vi fortsätta sitta och titta på Världens barn galor på lördagkvällen och ringa in några hundralappar och sen äta vår goda mat och mysa i soffan.

Jag kanske låter som värsta socialisten nu men det är jag inte. Jag är för marknadskrafter men jag är också för att vi människor behöver lyfta in mer medmännsklighet i det vi gör. Vi behöver säga till varandra att vissa saker är inte okej. Att få in mer etiska diskussioner i olika områden i samhället!

Ja det är svåra frågor men jag kände jag behövde fundera en del på det här själv och hur jag själv tänker om det här.

Vad är det som rör sig i mina tankar just nu?

Vi hade en fantastisk "seger" när det gällde den fackliga fråga som jag nämnde lite kort om i förra blogginlägget. Jag hade en liten förhoppning att vi kanske skulle få arbetsgivaren att ändra sig men jag blev ändå överraskat glad.
Så nu får vi gemensamt försöka hitta andra lösningar på de problem man upplever.

Jag kan också säga att jag börjar märka att jag börjar få lite vårkänslor då och då. De kommer fram då man känner en liten doft, att fåglarna kvittrar lite mer eller att man märker att det blir ljusare. Ja det är ju så underbart att det ändå går åt rätt håll...åt ljuset till!

Ljus behöver vi på olika sätt. Världen präglas av så mycket mörker och krafter som inte alls bejakar tro, hopp och kärlek utan istället maktmissbruk, pengamissbruk och annat missbruk som istället trycker ner och förstör.

Haft en hel del härliga möten med olika människor senaste veckan. Det har varit i mitt jobb där man fått dela en svår stund med anhöriga men där det ändå finns något ljust, det är i mötet med den 101 åriga underbara damen, eller med en undersköterska som man får ett fint samtal med. Också möten med vänner där man får nån eller några timmars gemenskap med och där det finns en likhet i själarna och en liknande längtan efter förändring till nåt bättre. Då är ljuset där!

Ja det känns som man är i en process där Gud leder en bit för bit och där man får vara öppen och lyssna, både till de människor man möter men också till den egna relationen med Gud på olika sätt. Livet är spännande och härligt och utmanande!