Maria Lundblom Bäckström

Idag har vi stått tillsammans med övriga partier på Aneby marknad. 

Det är alltid roligt att prata med människor om ditt och datt och Kristdemokratisk politik. Fick även ett ganska djupt samtal av ett par som mött vårdens baksidor. Det är bra att ha med sig för att kunna ställa de rätta frågorna framöver.

Det finns fortfarande behov av att jobba med den vardagsnära säkerheten i Vården. Det är i varje möte och situation man som vårdpersonal behöver vara uppmärksam. Att analysera och reflektera över patientens situation behöver det finnas tid till för läkare, sjuksköterskor och all annan personal inom vården.

Ja det är roligt med valarbete och man får positiva signaler att de flesta tycker det blåser Alliansvindar!!

Varför är det roligt? Det är ju många som inte vill hålla med. Jag tror många tänker på tråkiga mötesrum med tråkiga och långa diskussioner och massa gråa människor men frågan är ju VAD man diskuterar och det finns många trevliga och härliga människor inom politiken också.

Om man inte engagerar sig och bara sitter av ett möte (som kan hända någon trött dag) ja då kan det vara tråkigt. Men om man är politiskt engagerad så tror jag de flesta ändå bryr sig om de frågor som är aktuella och man har en del hjärtefrågor man vill driva.

Jag delar just nu ut min valfolder både på landsbygden och i centralorten i Aneby och där tar jag upp några av mina hjärtefrågor. Något som jag väldigt gärna vill se komma till stånd under nästa mandatperiod är en familjecentral i Aneby. Det har jag skrivit om tidigare och också i min folder. Tror vi måste jobba mer förebyggande med många saker och det här är ett sätt.

Jag skulle också vilja att kommunen får ta över hemsjukvården. Det har jag inte med i min folder men jag ser att det finns många fördelar vi skulle kunna vinna genom att göra den förändringen. Nu ligger hemsjukvården på Vårdcentralen och det innebär ibland att personer som valt vårdcentralen men bor i en annan kommun också ska ha hemsjukvård därifrån vilket gör att det kan bli många långa resor och man har dessutom hemtjänst från en annan kommun. Ja det finns fler negativa och tidsslösande delar som skulle förenklas om hela hemsjukvården låg i kommunen istället. Så det är också en fråga jag kommer driva om jag får chansen.

Nu kommer Alliansen med satsningar på våra barn och unga i skolan genom att ge mer resurser till elevhälsan. Det är verkligen en välkommen satsning.

Jag jobbade under förra året som skolsköterska och såg vilken resurs skolsköterskan kan vara om man hade fått mer tid och att eleverna visste att man alltid fanns tillgänglig varje dag. Nu var det tyvärr inte så då jag ansvarade för tre skolor på 75%, vilket nog är en ganska vanlig vardagsbild av en skolsköterskas verklighet.

Om eleverna vet att skolsköterskan finns där de flesta dagar kan man lättare fånga upp och jobba förebyggande och man kan också på ett bättre sätt jobba med hälsofrågor genom lektionsmedverkan och i mindre grupper med tex tjej- och killgrupper.

Det behövs också ett bättre samarbete mellan skolhälsovården och Barn och ungdomspsykiatrin vilket jag har med som en av mina viktiga frågor att jobba för i nästa mandatperiod.

Här nedan kan ni läsa mer om förslaget:

Elevhälsogaranti

Alliansens satsning med sammanlagt 650 miljoner kronor gör det möjligt för skolorna att anställa fler inom skolhälsovården och erbjuda kompetensutveckling för dem som redan arbetar där. En höjd ambitionsnivå för elevhälsan är en del för att skapa en skola som varje elev kan utvecklas i. Lika viktigt som att stärka skolans kunskapsuppdrag är det att se till skolans fysiska och psykiska arbetsmiljö.

 Det är inte rimligt att en elev som mår dåligt idag måste vänta till nästa vecka för att få träffa skolsköterskan eller en månad för att få träffa kuratorn. Vårt vallöfte # 48 är därför en elevhälsogaranti som ger rätt till elevhälsovård samma dag. En elev ska under sin skoldag kunna få hjälp och stöd av någon inom elevhälsan.  

Har  under min semester men också på mitt arbete och som landsting- och kommunpolitiker, senaste tiden fått signaler om försämringar för personal som jobbar inom vården. Sämre scheman och fler vårdtagare med mycket vårdbehov.

De jag möter är personal som verkligen värnar om dem som de vårdar och som ser oroliga ut över vårdens framtid. De undrar vem som kommer att vilja utbilda sig inom vårdyrket när arbetstider och arbetsförhållanden gör att vardagen blir för tung och när fritiden går åt till att återhämta sig istället för att kunna ha  andra engagemang i föreningar och för familj och vänner.

Jag tror att det är viktigt att vi politiker verkligen lyssnar till det här och inte drar ner och gör ekonomiska besparingar så vi till slut står utan personal i vården.

I min kommun, där jag bor,  har det varit ganska mycket engagemang från föräldrar och andra när man ändrat och försämrat inom skolan. Det är förståeligt men när det försämras inom vården så blir det inte alls samma liv. Det finns inte alls samma drivkraft och det är svårt att veta vad man som anhörig ska göra. Vi politiker ska vara våra medborgares röst och även personalens som jobbar där.

Det är en balansgång mellan ekonomi och god vård och vi måste hela tiden hitta en bra balans. Men om vi spar in för mycket så är risken att det inte går att reparera skadan framöver. Vi måste ha bra medarbetare inom vården och vi måste se till att det är så goda arbetsförhållanden så människor känner att de vill arbeta där.

Många tycker det är roligt och givande att få ge vård och god sådan, vår uppgift är att ge de förutsättningar så fler vill göra det och att de som är där stannar kvar!

Jag tror att vi som Kristdemokrater har en viktig uppgift att värna människovärdet. När jag stod på Lommaryds marknad sista juli, så kom det fram en man och pratade med mig. Han sa att han tyckte att Sverige Demokraterna hade en del rätt i det som de tycker. Ja, sa jag det kan hända att det finns en del bra även i det som de för fram men det viktigaste är nog att titta på grundideologin.

Vad står varje parti för? Vilka grundvärderingar har man? Är alla människor lika mycket värda? Har alla människor samma rätt till ett gott liv?

När vi hade pratat en stund så sa han, ja du kanske har rätt, och så tog han en av våra foldrar och gick iväg lite fundersam verkade det som.

Vad viktigt det är att vi är ute och pratar och delar med oss av vilka värden som är viktiga.

Är man mindre värd för man är arbetslös eller homosexuell? Den frågan fick Göran Hägglund igår på p3. Han svarade verkligen bra och lyfte fram att vi hela tiden måste värna om alla människors lika värde. Det är lätt att säga men kanske inte alltid lätt att efterleva.

Göran fick också frågan om vi är mest socialistiska, liberala eller konservativa i vår grundideologi.
Vi har en Kristdemokratisk grundideologi, svarade Göran då. Det tror jag lärarna i skolan skulle behöva lära sig också. Jag undrar egentligen vad det står i våra läroböcker i skolan för mina barn får nämligen lära sig att Kristdemokraterna är konservativa men det är ju fel!

Idag har jag och min lilla medhjälpare åkt runt och delat ut mina första personvalsfoldrar. Det känns verkligen roligt. Är taggad nu inför valrörelsen och nu måste vi alla ge järnet så vi kan behålla och öka väljarsiffrorna för Kristdemokraterna.

 

 

När jag var runt åtta år så gjorde jag min första politiska aktion. Ja det visste jag ju inte då men att det inte var inom lagens ram det fattade nog både jag och min kompis.

Det var så att på andra sidan stora vägen, där jag bodde som liten, så fanns det ett koloniområde med små söta stugor och fina trädgårdar. Där tyckte vi det var väldigt mysigt att leka och gå omkring. Men så helt plötsligt så började man riva och förstöra och sätta ut massa pinnar och grejer. Vi blev jättearga att de kom och förstörde och skulle bygga fula stora villor, så vi började dra upp alla pinnar vi såg. Det gjorde vi många gånger och jag kan tänka mig att byggherrarna som mätt och ställt upp dessa pinnar inte var så glada dagen därpå.

Men vi gjorde nåt vi trodde på! Ja jag minns det så väl, det var inget bus bara utan det var för vi tyckte det var fel och ville protestera. Visserligen i det tysta och ingen visste vem som gjorde det, som tur var, men för oss var det en viktig kamp. Ärligt talat så är jag lite stolt över det här.

Civil olydnad, det kanske det behövs mer av även i vår tid?

Vi hade goda vänner hemma här om kvällen och då kom jag att tänka på det här utifrån att vi pratade om vad som verkligen kan få oss att gå igång för något.

Både jag och min man är ju politiskt engagerade på olika vis och frågan vi ställde oss var, vad går vi igång på så där på riktigt? Vilken fråga är riktigt viktig att driva?

Vad i vårt land är riktigt fel och gör att vi kan kämpa med eld och med glöd?

Ja ärligt talat så hade vi inget entydigt svar. Jag kan komma på massa saker att kämpa politiskt för men jag har under alla mina år som jag varit politiskt aktiv inte mött en person, som jag minns, som talat om något så där så man ser att det här är en fråga som personen verkligen brinner för.

Typ som kvinnors rätt att rösta eller att alla ska få gå i skolan, eller något sånt elementärt grundläggande fel!

Ja, har jag missat det så kom och säg det och låt mig få se din eld!