Musik, konst och trohet en omöjlighet?
Sitter och småtittar på Nyhetsmorgon på Tv4 samtidigt som jag "surfar runt lite på nätet"
Lyssnar på ett intressant samtal som TV4 skriver så här om i sin tablå:
LILL LINDFORS, AGNETA LAGERCRANTZ, ANN SOFIE VON OTTER och KÄBI LARETEI samtalar om drömmar, kärlek, karriär, liv och död och mycket annat som formar oss i livet.
_-_Main_image_1_-_asvo_MB_2175_-_credit_Mats_Backer.jpg)
Bland annat så samtalar de om att de ofta blir förälskade i andra män i sina yrken. Käbi Laretei som varit gift med Ingmar Bergman berättar att hon innan hon var gift med honom hade flera andra män fast hon var gift. Men när hon gifte sig med Ingmar så var han så svartsjuk så det gick inte och då fick hon förändra sitt liv.
De berättar i allafall att det uppstår en speciell samhörighet med diregenten, eller medspelarna eller regissören de arbetar med. Det verkar som det varit ganska påfresande för deras äktenskap och att det tagit tid att inse att förälskelsen ingår i arbetet. Som jag fattar det så verkar det som de ser det som omöjligt att den här känslan uppstår ibland men att de lärt sig att det är något som uppstår och försvinner.
Men personligen måste jag säga att det verkar ju vara väldigt påfrestande att leva så!
Konst och musik är verkligen inget som är lätt att leva med i ett vanligt vardagsliv med familj och barn och allt. Vi alla som lever i relationer vet ju att man ändå har olika påfrestningar i livet som kan fresta äktenskapet ibland. Att då också leva i ett sånt spänningsfält där man ofta blir förälskad i nån annan måste ju vara väldigt jobbigt för ett förhållande. Ja både för den som blir det men kanske ännu mer för ens partner.
Jag har just ofta funderat på det där när man sitter och ser en romantiskt kärleksfilm. Blir de inte förälskade på riktigt har jag ofta tänkt och om det är som de här damerna berättar så är det så.
Lyssnar på ett intressant samtal som TV4 skriver så här om i sin tablå:
LILL LINDFORS, AGNETA LAGERCRANTZ, ANN SOFIE VON OTTER och KÄBI LARETEI samtalar om drömmar, kärlek, karriär, liv och död och mycket annat som formar oss i livet.
Bland annat så samtalar de om att de ofta blir förälskade i andra män i sina yrken. Käbi Laretei som varit gift med Ingmar Bergman berättar att hon innan hon var gift med honom hade flera andra män fast hon var gift. Men när hon gifte sig med Ingmar så var han så svartsjuk så det gick inte och då fick hon förändra sitt liv.
De berättar i allafall att det uppstår en speciell samhörighet med diregenten, eller medspelarna eller regissören de arbetar med. Det verkar som det varit ganska påfresande för deras äktenskap och att det tagit tid att inse att förälskelsen ingår i arbetet. Som jag fattar det så verkar det som de ser det som omöjligt att den här känslan uppstår ibland men att de lärt sig att det är något som uppstår och försvinner.
Men personligen måste jag säga att det verkar ju vara väldigt påfrestande att leva så!
Konst och musik är verkligen inget som är lätt att leva med i ett vanligt vardagsliv med familj och barn och allt. Vi alla som lever i relationer vet ju att man ändå har olika påfrestningar i livet som kan fresta äktenskapet ibland. Att då också leva i ett sånt spänningsfält där man ofta blir förälskad i nån annan måste ju vara väldigt jobbigt för ett förhållande. Ja både för den som blir det men kanske ännu mer för ens partner.
Jag har just ofta funderat på det där när man sitter och ser en romantiskt kärleksfilm. Blir de inte förälskade på riktigt har jag ofta tänkt och om det är som de här damerna berättar så är det så.
Ja det är ju en lukrativ bransch om man är intresserad av täta partnerbyten, om man ska tro skvallertidningarnas reportage om alla Hollywood stjärnor och deras nya förhållanden stup i kvarten.
