Att tänka på ett annat sätt
Min främsta drivkraft när jag började med politik var att jag tyckte att vården var organiserad på fel sätt. Att man tänkte i fyrkanter där man försökte få in människorna i olika fack beroende på vilken som var deras tydligaste diagnos.
Min tanke var mer att vården skulle organiseras utifrån människans alla behov och inte utifrån att man har en diagnos. Min dröm har alltid varit att man tex. i slutenvården (sjukhusvård) har avdelningar där patienterna befinner sig och att proffessionen kommer till patienten och inte tvärtom. Om man tex. kommer in för blödande magsår så måste man ju självklart akut ta itu med själva problemet men sen kanske man borde ta reda på varför den här personen har fått sitt magsår och om det finns andra delar i personens liv som orsakat det.
Hur lever den här personen, hur mår han psykiskt, vad äter han, hur motionerar han, vilka sociala relationer kan ha påverkat det här? Kan han behöva någon annan vård än bara den medicinska?
Det är här vården är så bristfällig tycker jag.
Men det här gäller inte bara vården. Jag tycker stora delar av vårt samhälle är uppbyggt på det här sättet. Ta skolan till exempel. Vi utgår från att barnen ska lära sig vissa saker på ett visst sätt istället för att se varje barn som en unik individ som själv har massa förmågor som vi i skolan bör plocka fram.
Den här länken tycker jag beskriver det här ganska bra vad jag menar:
http://www.youtube.com/watch?v=r9LelXa3U_I
Vi måste sluta försöka stoppa in oss människor i fyrkanter när vi alla har olika former!!
