Försoning
Hur skulle mitt liv ha varit utan försoning?
Kallare och bittrare tror jag.
Varför är det så viktigt? Jo jag tror att om vi inte försonas så bär vi på osunda känslor. Känslor som gör att vi inte kan vara helt öppna inför vad livet, andra människor och vad Gud vill ge oss. Men det är inte alltid lätt att försonas. Det kan vara så att man blivit så sårad av någon att det känns helt omöjligt. Det som är det värsta är att den andra personen inte skadas av det utan bara man själv. Man gror igen och svartnar inuti och bitterheten får fäste. Jag tror man kan sluta som en gammal missnöjd tant eller gubbe, sån där som ni nog alla har mött någon gång.
Men hur ska man göra då?
Ja för mig är det så att Jesus har förlåtit mig allt dumt jag gjort och han gör det hela tiden när jag ber om förlåtelse. Ja det kan ju innebära att jag också måste be någon annan om förlåtelse för jag kan ju inte bara be honom om förlåtelse och strunta i den jag sårat, om jag nu vet om det och det är det som det gäller.
Jag får del av hans kärlek när jag vill öppna mig och på något sätt hjälper han mig att förlåta. Det kanske inte går på en dag och kanske inte heller på ett år men han hjälper mig att hitta känslan, att hitta en kärlek som står över vad den personen gjort och se att även den personen är ett offer.
Ja jag har verkligen inte alla svaren på det här men jag vet iallafall att förlåtelse och försoning är oerhört viktigt i mitt liv.