Maria Lundblom Bäckström

Min starka sida är inte ekonomi, det gör jag ingen hemlighet av. Däremot har jag under senaste tiden fått en svag oro när jag hör att företag i Sverige säljs eller är på väg att säljas ut.

Vad händer med Sveriges ekonomi om vi säljer ut våra stora företag?

Om man tänker rent logiskt så kommer nu vinsterna från de företagen hamna i andra länder. De/den som sålt företaget i Sverige har troligen gjort sig en god vinst men i längden så förlorar ju vårt land i stort på de här affärerna.

Håller Sveriges välfärd på att säljas ut? Ja jag ställer verkligen frågan till er som är goda ekonomiska personer och ni som kan analysera framtiden utifrån de här perspektiven.

John F. Kennedy sa: "fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land".
Det är något som jag tror många skulle behöva ta till sig av idag.

Vilken etik och vilka normer styr när man säljer ut storföretag från Sverige?

Är det verkligen nödvändigt att alltid har toppvinster? Finns det ingen möjlighet att kämpa på och tänka mer långsiktigt?

Såg en film igår om aktiemarknaden under krisåret 2008. Det är verkligen intressant det här med aktiemarknaden och hur den fungerar.
För en rätt vanlig människa som jag, som inte heller är så insatt i det här så är det ju sjukt!
Det är en sjuk värld!

Det är ju inte tillgången på varor som styr utan det är ju psykologiska faktorer som styr börsens upp och nedgång.

Även om börsen går ner så finns det ju lika mycket eller lika lite mat i världen till exempel. Det har ju inget med verkligheten att göra utan har mest med massa spekulationer om hur det eventuellt kommer att gå.
Ja visst så småningom så kan det ju få konsekvenser på verkligheten eftersom marknaden då reagerar utifrån de här spekulationerna men från början är det ju inte så.

Vad vill jag med alla de här funderingarna då? Jo jag önskar vi fick en etisk och moralisk debatt inom näringslivet där man inte bara ser till hur mycket pengar man tjänar utan där näringslivet, som styr vår värld, började ta ansvar, inte bara för sig själva och sina företag utan även för det land de finns i.

Jag har förstått att Kina tänker mer långsiktigt och har börjat investera och etablera sig i världen med sikte på att se till att de kan försörja sin befolkning och ge dem mat och vad de behövar för framtiden. Kanske de också har andra syften men det låter jag vara osagt.

I allafall tror jag att om det stod soldater från andra länder vid Sveriges gränser och ville ta över vårt land och vår välfärd som vi byggt upp så skulle vi försvara oss. Men vad gör vi nu när de tar över våra företag och låter våra pengar rinna in i deras fickor?

Jag tar gärna emot åsikter i den här frågan för jag säger inte att mina funderingar är rätt men kanske det ändå kan väcka till eftertanke och diskussion.

Ibland kan jag bli så trött på massa ord som är inne. Transparens är just nu ett sånt ord tycker jag. Jag är en person som nog aldrig kommer behöva jobba för det utan snarare att inte alltid vara så transparent. Men så är jag lite för impulsiv och lite för ärlig ibland också.

Men nu var det inte det ordet jag fastnade på igår utan det var ordet omvärldsbevakning, som inte är så nytt men rätt populärt. Hörde i ett samanhang en som pratade om omvärldsbevakning igår. Jag tänkte då att visst det måste man ju ha i detta samhälle med så snabba förändringar, men ibland så tror jag vi omvärldsbevakar så mycket bara för att vi är rädda att inte hänga med, istället för att se på hur vill jag/vi ha det? Det gäller både politik, företagande o privat.

Jag och ja även min man Mikael,  är nog såna som ändå vågar ta egen ställning rätt ofta men generellt tror jag att man inom olika delar i samhället kollar in o styrs för mycket av trender o vad som sker istället för att våga gå i motsatt riktning ibland o inte rätta in sig i ledet utan våga ta ledningen o visa vägen.

Vad saknar vi idag egentligen i samhället? Jo tydliga ledare som vågar tänka själva och inte bara följa trender och kolla in omvärlden hela tiden. Visst jag säger inte att man inte ska följa med men jag tror mer på att ta all kunskap, sin egen erfarenhet, teorier som man förhoppningsvis har med sig av olika slag genom utbildningar och gå in i sin egen lilla kammare och börja fundera på vad man själv vill åstadkomma. Politiskt, professionellt, i sin vardag osv.

Jag längtar efter fler människor som vågar säga sin egen mening, som vågar stå upp för något och inte bara följa det som just nu verkar rätt. Tänk så mycket mer spännande det skulle bli då.

Herre idag vill jag be en bön och tända ett ljus för alla de människor som drabbats av den oerhört mörka händelsen i Norge.
Käre Gud omslut alla familjer som mist en kär familjemedlem, var nära dem i det oerhört svåra och hjälp dem att leva vidare.
Det finns inte ord för hur någon människa kan bejaka så mycket ondska och galenskap i sitt liv, det är verkligen svårt att förstå.

Beskydda oss Herre, beskydda vårt land och den plats där vi bor på!
Var med vårt grannland Norge!

Kom med din nåd!

Amen

Tack för responsen från er "okända" personer som hittat till min blogg.
Det gör ju nästan att jag måste börja skriva lite igen.

Det som gör att jag inte har nåt att skriva om är att jag är i nån slags viloperiod i livet. Ja det är inte det att det finns hur mycket som helst att göra men på nåt sätt så har någon period av att inte gå in i så mycket infunnit sig.

Jag vilar i att trivas på mitt jobb, att vila i de uppdrag jag har och i min familj och mitt liv. Det är oerhört skönt och jag har det väldigt bra på många sätt.

Ofta så jagar och strävar man efter så mycket men vad ger det egentligen. Jag känner att jag behöver våga vänta in vad livet, eller säg Gud, har för vägar för mig. Jag tror att om man mer vågar vila och känna efter i sitt inre efter hur man ska gå så hamnar man rätt.

Det är en konst att våga vara i nuet och leva där. Att bara få vara i vår trädgård som sakta växer fram är ju en underbar gåva.

Tror jag skrivit det tidigare men en favoritplats i min trädgård är bakom vårt dass i komposten. Att stå där och gräva upp jorden som blivit av allt som förmultnat, lägga den i skottkärran och ösa på den på landen det är en sån otroligt meningsfull sysselsättning.


Jag känner just nu att livet det finns nära naturen, på landet där jag bor.

Skrev igår på facebook att jag inte ville åka in till Aneby utan stanna ute på landet. Då skrev nån "Skillnaden är väl marginell". Jo visst det kan man väl tycka men när jag åkte genom det tomma samhället igår så kändes det just det, tomt! Var är livet?
På landet känns det som det sprudlar av liv. Det finns alltid nåt att göra så här års och bara en promenad lättar ju upp även en dag som kan kännas tung.

Ja det är nog lite av det som är på mitt hjärta så här en julidag!


En bild från mitt örtland som börjar växa fram så smått!

Min blogg ligger väldigt nere just nu kan man säga.

Man kan ju inte pressa fram saker och skriva och just nu har jag inte bloggbehov.

Önskar alla en fin sommar så får vi se när jag återkommer!

Igår la jag upp ett inlägg på facebook med den här rubriken:



Det handlade om att Skånemejeriets VD och jag tror det var hon som är konsumentansvarig hade åkt till Bahamas på konferens med flera ägare inom ICA koncernen. De hade då bott på detta lyxhotell och ägnat halva tiden till konferens och halva tiden till att bada, sola och för nöje.

Är det här rätt?
Ja man kan väl ha väldigt olika aspekter på det här: Som en god vän till mig sa: Om de har budgeterar för det och uppnåt sin budget är det väl inget konstigt med det.

Nej visst så kan man ju se det. Men varför har man i så fall budgeterat med det? Varför valde man inte ett billigare alternativ och vad valdes bort?

Det här är ju bara ett exempel och Skånemejeriets VD Björn Sederblad och konsumentansvariga Caroline Olsson hade säkert goda intentioner att göra den här resan.

Det är ju så många företag som bedriver sin verksamhet på det här viset. Och inte bara inom privata sektorn utan även intresseorganisationer  och även inom det offentliga.

Det jag vill komma till är; Har man med en etisk aspekt när man gör de här prioriteringarna?
Tänker man att det här är det bästa sättet att förvalta de här pengarna?
Tänker man att jorden är alla människors resurs och jag ska göra det bästa så alla får det så bra som möjligt? Eller tänker man mest på att man ska utnyttja det system man själv befinner sig i för sitt eget egos bästa och att man själv är ju värd så mycket mer än andra?

Jag tror mycket handlar om hur man ser på sig själv och omvärlden. Vilka värderingar driver mig och vad syftar mitt liv till?

Jag har faktiskt en längtan att se fler företag börja lägga mer av sina vinster på att utveckla något gott för andra människor. Det kan vara litet eller stort men att man ändå har med att man vill förändra världen inte bara med det man producerar utan även förbättra för de som inte har fått så mycket av jordens resurser. 

Jag tror att företagare som gör så, för de finns, de känner mer tillfredställelse och glädje över det som de åstadkommer. 

Sen måste ju alla utveckla sina företag och man ska ha rätt att ta ut en god lön och kunna leva gott men jag tror ändå man kan fundera mer över om man ska åka till Bahamas och bo på lyxhotell eller om man ska åka till ett land i Europa och kanske bo lite billigare? Det kan ändå skilja ett antal tusenlappar och kanske också ge mer godwill i produktionsledet.  
Eller ska man kanske lägga resan på ett ställe där man vet att det gynnar lokalbefolkningen och göra studiebesök i syfte att få människor att få mer förståelse för fattigdomen i världen.

Ja man kan ha många olika syften med resor men man kan också förena nytta med nöje på ett etiskt försvarbart sätt tror jag.

Ja nu är det över en månad sen jag skrev i bloggen. Mycket har hänt sen dess. Bland annat har jag och min man varit på semester en vecka i Gambia. Det var fantastiskt skönt, intressant och berörande.

Att jag och Mikael får en hel vecka med varann är ju fantastiskt. Inte massa aktiviteter, jobb eller möten. Inga telefoner som ringer. Att bara få vara och hinna prata och tänka, det är så bra. Man hinner reflektera lite över livet och man hinner även med djupare samtal som man ofta bara hinner påbörja när man är hemma men aldrig känner att det är tillräckligt lugnt för att få fundera färdigt. Ja det är stärkande för relationen. Tror faktiskt vi båda var lite kärare när vi åkte hem! ;)

När man är i Gambia så kan man vara där och njuta och tycka att alla fattiga som är på en är jobbiga. Och en del är rätt jobbiga MEN...
Vi har varit i Gambia tidigare en gång och man lär sig lite hur man ska hantera alla som söker kontakt. Och man kan välja att istället se dem som jämlika människor som fötts i det landet istället för i Sverige.

Vi valde den här gången att ta en turist Taxi, som de kallas. De är då mer kontrollerade av staten och något dyrare. Vi fick en jättebra taxichaufför som hette George. Han var inte alls tjatig, utan lugn och trevlig så det gjorde att vi valde att ha honom som lite "guide" också. Ja det funkar så i Gambia att de gärna vill göra allt åt en om de kan. Så han följde med oss till marknaden i Banjul, huvudstaden och så ordnade han en utflykt åt oss till Kunta Kinte Island.

Utflykten var en upplevelse. Vi åkte tidigt på morgonen till en färja i Banjul. George hade ordnat en hel drickaback med vatten och dricka och öl och en stor kylbox med is!! Ja helt makalöst.


Här är vi på väg till färjan och George har med vår dricka!

Att göra utflykter bara tillsammans med lokalbefolkningen ger så mycket mer. Att få prata med dem och höra dem berätta hur de upplever olika saker. George var verkligen en kille som tänkte lite och visst deras världsbild är inte som vår men den är väldigt intressant. Bland annat så visade det sig i den här lilla händelsen:

 Vid ett annat tillfälle så stod vi och tittade på månen och George pekar på månen och säger: "Hur ser er måne ut"? Vi tittar på varann och skrattar lite och säger: "Men George det är ju samma måne" "Ja just det säger han" Ja det var en sån upplevelse att se att vi har ju faktiskt samma måne och stjärnor och sol men vi lever under så olika omständigheter. Ja det var nog starkt för oss alla tre!

När vi sen kom till byn där vi skulle ta en annan båt ifrån så fick vi en annan kille där som guidade oss.
Han berättade hela historien om slaveriet som utgick mycket från Gambia, från 1400 talet och till slutet av 1800 talet och den ön vi skulle besöka.
Bland annat så är boken Rötter om Kunta Kinte en sann berättelse utifrån Alex Haley berättelse om sin tidigare släkting.


Här är guiden och båten vi åkte i


Kunta Kinte Island

Den känsla av sorg som fyllde mig när vi klev på ön är svår att beskriva. Det kändes i hela atmosfären att det hade hänt mycket hemskt där. Tungt, sorgligt och smärtsamt.

Bland annat berättade han om hur man hade stängt in 40 kvinnor i ett litet rum, som ni ser på bilden nedan, som antingen var gravida eller som de våltog så de blev gravida. Där fick de bo och sedan föda sitt barn så de kunde sälja två slavar och frakta till Amerika bland annat.

Ja man vet ju om det här och har sett på film och så men det är ändå så berörande att se det på plats.


Här ser man en del av det lilla rummet i borgen

Tyvärr, tänkte jag när jag var där, så förekommer det ju slaveri än idag. Även i Sverige. Trafficking är ju en fruktansvärd form av slaveri som förekommer i stor skala i världen.
Detta mörka, äckliga och onda är något som vi måste bekämpa på alla sätt vi kan.

De män och även kvinnor som utför eller utnyttjar dessa människor, kvinnor och barn, flickor och pojkar, de behöver bli befriade i sitt inre från det mörker som de bejakat i sitt liv.

Man undrar ju hur man kan hamna där? Jag tror att alla som utnyttjar någon annan sexuellt har börjat i det lilla att välja fel väg. Sen förhärdar man sitt hjärta och gör mer och mer saker som inte är goda och helt plötsligt gör man saker som man kanske inte trodde man skulle göra.

En del har kanske själva blivit utnyttjade på något sätt och fått inre sår som också gör att man handlar på ett sätt som inte är friskt.

Ja det här var en del som kom upp när vi möttes av det här.

Det som också berör är just att vara vit och rik i ett så fattigt land.
Både den här gången och förra så drabbades jag av en känsla av skam och maktlöshet och bara satte mig och grät en stund.

Men att åka dit är en stor hjälp bara det. Genom det skapas jobb och en möjlighet till lite bättre liv.

Vi funderar lite på att genom någon hjälporganisation försöka hjälpa bland annat vår vän George. Han vill så gärna köpa en egen taxi då det är enda chansen att kunna behålla lite mer lön. Då skulle han kunna gifta sig och skaffa familj sa han.

Ja alla resor förändrar en då man får en liten större världbild och det är något att bära med sig och ta vara på.

Idag har över hundra människor hittills gratulerat mig via facebook!

Det här är ju helt fantastiskt! TACK TACK ALLA NI!

Varje litet grattis och små uppmuntrande ord gör att man känner sig omtyckt och hyllad. Tänk att man har såna nätverk av människor som i allafall bryr sig så mycket så man vill skriva Grattis!

I helgen har jag firat med min familj och mina föräldrar genom att äta gott, umgås och även så fick jag lite presenter.

Idag har jag blivit firad av mina barn, min man och vänner. Kvällen avslutades med att min underbara granne Anita satt på trappen kl. 22.30 med en bukett blommor när jag kom från jobbet. Ett glas vin och lite ost tillsammans med henne fick bli avslutning på födelsdagen!

Vi hade också en fantastisk föreställning med teatern i lördags. Det var som vi verkligen landat i våra roller och publiken var med på ett fantastiskt sätt också.

Ja här är Bettan blond och blåst (jag), Lilla söta Sonja och bestämda Doris!

Just nu känns det som det är mycket positivt flöde som man får ta emot från många.
Jag skrev på min facebook status här i lördags, tror jag, att det är lite beroendeframkallande att stå på scenen.

Om jag inte hade haft så mycket annat i livet som jag njuter av så skulle man lätt känna en väldigt stor sorg efter sista föreställningen. Nu blir det nog en liten tomhet men eftersom jag och min kära man ska åka till Gambia redan på torsdagen efter så får man något nytt härligt som tar vid.

Sen står jag i andra spännande processer med människor som vill skapa nya goda saker och det ska bli roligt att se om det kan bli något som växer fram. Men eftersom det är för tidigt att sätta ord på det så får jag återkomma när det blir något att tala om.

Åter igen...
Ett stort TACK! för all värme och alla goda ord jag fått ta emot idag.

Min främsta drivkraft när jag började med politik var att jag tyckte att vården var organiserad på fel sätt. Att man tänkte i fyrkanter där man försökte få in människorna i olika fack beroende på vilken som var deras tydligaste diagnos.

Min tanke var mer att vården skulle organiseras utifrån människans alla behov och inte utifrån att man har en diagnos. Min dröm har alltid varit att man tex. i slutenvården (sjukhusvård) har avdelningar där patienterna befinner sig och att proffessionen kommer till patienten och inte tvärtom. Om man tex. kommer in för blödande magsår så måste man ju självklart akut ta itu med själva problemet men sen kanske man borde ta reda på varför den här personen har fått sitt magsår och om det finns andra delar i personens liv som orsakat det.

Hur lever den här personen, hur mår han psykiskt, vad äter han, hur motionerar han, vilka sociala relationer kan ha påverkat det här? Kan han behöva någon annan vård än bara den medicinska?
Det är här vården är så bristfällig tycker jag.

Men det här gäller inte bara vården. Jag tycker stora delar av vårt samhälle är uppbyggt på det här sättet. Ta skolan till exempel. Vi utgår från att barnen ska lära sig vissa saker på ett visst sätt istället för att se varje barn som en unik individ som själv har massa förmågor som vi i skolan bör plocka fram.

Den här länken tycker jag beskriver det här ganska bra vad jag menar:
http://www.youtube.com/watch?v=r9LelXa3U_I

Vi måste sluta försöka stoppa in oss människor i fyrkanter när vi alla har olika former!!