Maria Lundblom Bäckström

Lite tankar kring vår Gambiaresa

Publicerad 2011-03-30 23:11:20 i Allmänt

Ja nu är det över en månad sen jag skrev i bloggen. Mycket har hänt sen dess. Bland annat har jag och min man varit på semester en vecka i Gambia. Det var fantastiskt skönt, intressant och berörande.

Att jag och Mikael får en hel vecka med varann är ju fantastiskt. Inte massa aktiviteter, jobb eller möten. Inga telefoner som ringer. Att bara få vara och hinna prata och tänka, det är så bra. Man hinner reflektera lite över livet och man hinner även med djupare samtal som man ofta bara hinner påbörja när man är hemma men aldrig känner att det är tillräckligt lugnt för att få fundera färdigt. Ja det är stärkande för relationen. Tror faktiskt vi båda var lite kärare när vi åkte hem! ;)

När man är i Gambia så kan man vara där och njuta och tycka att alla fattiga som är på en är jobbiga. Och en del är rätt jobbiga MEN...
Vi har varit i Gambia tidigare en gång och man lär sig lite hur man ska hantera alla som söker kontakt. Och man kan välja att istället se dem som jämlika människor som fötts i det landet istället för i Sverige.

Vi valde den här gången att ta en turist Taxi, som de kallas. De är då mer kontrollerade av staten och något dyrare. Vi fick en jättebra taxichaufför som hette George. Han var inte alls tjatig, utan lugn och trevlig så det gjorde att vi valde att ha honom som lite "guide" också. Ja det funkar så i Gambia att de gärna vill göra allt åt en om de kan. Så han följde med oss till marknaden i Banjul, huvudstaden och så ordnade han en utflykt åt oss till Kunta Kinte Island.

Utflykten var en upplevelse. Vi åkte tidigt på morgonen till en färja i Banjul. George hade ordnat en hel drickaback med vatten och dricka och öl och en stor kylbox med is!! Ja helt makalöst.


Här är vi på väg till färjan och George har med vår dricka!


Att göra utflykter bara tillsammans med lokalbefolkningen ger så mycket mer. Att få prata med dem och höra dem berätta hur de upplever olika saker. George var verkligen en kille som tänkte lite och visst deras världsbild är inte som vår men den är väldigt intressant. Bland annat så visade det sig i den här lilla händelsen:

 Vid ett annat tillfälle så stod vi och tittade på månen och George pekar på månen och säger: "Hur ser er måne ut"? Vi tittar på varann och skrattar lite och säger: "Men George det är ju samma måne" "Ja just det säger han" Ja det var en sån upplevelse att se att vi har ju faktiskt samma måne och stjärnor och sol men vi lever under så olika omständigheter. Ja det var nog starkt för oss alla tre!

När vi sen kom till byn där vi skulle ta en annan båt ifrån så fick vi en annan kille där som guidade oss.
Han berättade hela historien om slaveriet som utgick mycket från Gambia, från 1400 talet och till slutet av 1800 talet och den ön vi skulle besöka.
Bland annat så är boken Rötter om Kunta Kinte en sann berättelse utifrån Alex Haley berättelse om sin tidigare släkting.


Här är guiden och båten vi åkte i


Kunta Kinte Island

Den känsla av sorg som fyllde mig när vi klev på ön är svår att beskriva. Det kändes i hela atmosfären att det hade hänt mycket hemskt där. Tungt, sorgligt och smärtsamt.

Bland annat berättade han om hur man hade stängt in 40 kvinnor i ett litet rum, som ni ser på bilden nedan, som antingen var gravida eller som de våltog så de blev gravida. Där fick de bo och sedan föda sitt barn så de kunde sälja två slavar och frakta till Amerika bland annat.

Ja man vet ju om det här och har sett på film och så men det är ändå så berörande att se det på plats.


Här ser man en del av det lilla rummet i borgen

Tyvärr, tänkte jag när jag var där, så förekommer det ju slaveri än idag. Även i Sverige. Trafficking är ju en fruktansvärd form av slaveri som förekommer i stor skala i världen.
Detta mörka, äckliga och onda är något som vi måste bekämpa på alla sätt vi kan.

De män och även kvinnor som utför eller utnyttjar dessa människor, kvinnor och barn, flickor och pojkar, de behöver bli befriade i sitt inre från det mörker som de bejakat i sitt liv.

Man undrar ju hur man kan hamna där? Jag tror att alla som utnyttjar någon annan sexuellt har börjat i det lilla att välja fel väg. Sen förhärdar man sitt hjärta och gör mer och mer saker som inte är goda och helt plötsligt gör man saker som man kanske inte trodde man skulle göra.

En del har kanske själva blivit utnyttjade på något sätt och fått inre sår som också gör att man handlar på ett sätt som inte är friskt.

Ja det här var en del som kom upp när vi möttes av det här.

Det som också berör är just att vara vit och rik i ett så fattigt land.
Både den här gången och förra så drabbades jag av en känsla av skam och maktlöshet och bara satte mig och grät en stund.

Men att åka dit är en stor hjälp bara det. Genom det skapas jobb och en möjlighet till lite bättre liv.

Vi funderar lite på att genom någon hjälporganisation försöka hjälpa bland annat vår vän George. Han vill så gärna köpa en egen taxi då det är enda chansen att kunna behålla lite mer lön. Då skulle han kunna gifta sig och skaffa familj sa han.

Ja alla resor förändrar en då man får en liten större världbild och det är något att bära med sig och ta vara på.

 

Kommentarer

Postat av: Alexandra

Publicerad 2011-03-31 07:23:26

Intressant, har varit sugen på att åka till Gambia någon gång. Får se om det blir av.

Man är iallafall lyckligt lottad !



Puss

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Maria Lundblom Bäckström

En blogg som handlar mycket om mina upplevelser och om politik utifrån min vy som Kristdemokrat. Lite handlar om min vardag men framförallt så vill jag försöka påverka med det jag tror på och vill förändra till det bättre.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela