Jämställdhet
Det här med jämställdhet har följt mig i hela mitt medvetna liv tror jag. När jag började komma på att tjejer och killar, kvinnor och män inte behandlades lika utifrån att man är människa så blev jag så upprörd. Under min tonårstid var jag väldigt feministik av mig. Läste nån tjock bok som jag tror kallas feminismens bibel eller nåt sånt.
Med tiden har väl det mer aggresiva lugnat ner sig och jag har nog också insett att vi kvinnor och män är rätt olika. MEN det hindrar mig inte från att fortsätta att inte acceptera att man behandlar kvinnor och män med samma respekt inom alla områden. Man kan inte utgå från att en man är bra på vissa saker för han är man eller tvärtom. Jag blir också galen på att mannen så ofta är normen för det normala och att vi kvinnor är det som avviker från normen.
Tex. så skulle jag svara på några frågor om just jämställdhet. Ja men då utgick även frågeställarna från att kvinnlig medverkan i olika sammanhang var det onormala och ställde frågor utifrån det. Varför inte fråga utifrån hur tycker du att det är när män deltar i dessa sammanhang?
Så här är det ofta!
Jag brukar försöka vända på det så ofta jag kan men det är ju en ständig motvind.
Tyvärr har det ju inte blivit bättre i den nya generationen. Märker när min 14åriga flicka berättar saker hon är med om att tjejer fortfarande inte kan säga och göra samma sak som killar för då är de "skabb" och horor osv.
Nej det är sorgligt att den här jämställdhetskampen måste fortgå.
