Tjat
Det här är ett dilemma som jag inte tror jag är ensam om.
För mig är det självklart: DET ÄR DE SOM ÄR PASSIVA OCH INTE HJÄLPER TILL ATT GÖRA DET ELEMENTÄRA SOM SKA GÖRAS I ETT HEM!
Om diskmaskinen är full och man som tonåring vet att det var nog rätt många dagar sedan man plockade ur den då är det ju den personens skyldighet att göra det! Men det tycker inte tonåringen.
Eller om man ätit och haft sig i köket så är det väl den som smulat ner och tagit fram som ska ta undan. Helt självklart för mig som mamma men tydligen inte för tonåringen.
DÅ....kommer det här med tjatet in och det blir lite otrevlig stämning! Då är det väl inte mitt fel!!??
Är det någon mamma eller pappa som känner igen sig?
Den tröst jag har är att jag var likadan. Mitt rum var sällan särskilt städat och jag smet gärna ifrån att hjälpa till tills mamma bad mig. Sen flyttade jag hemifrån till min lilla vindsvåning och ja det stod disk där med ibland men då var det ingen annan som diskade så jag lärde mig.
Ja jag är nog ingen pedant och kommer aldrig sträva efter att bli det men jag har nog rätt hyfsad ordning här i allfall...så det finns nog hopp även för den yngre generationen!
Skönt att skriva av sig lite om det här. Vet att det finns många många föräldrar därute som brottas med de här frågorna.
Fick ju åter igen höra på den där föreläsningen om hjärnan att framloben/pannloben i hjärnan den är inte helt utvecklad förrän i 20-25års åldern. Och där sitter empati och ordning mm. Så vi får väl stå ut med våra halvpsykopater i husen fram tills dess ha ha...jag skojar men lite sanning ligger det ju i det!